Ni vet när man har gjort någonting snällt åt sin gamla farmor eller nåt annat russin, då blir dom så fruktansvärt tacksamma att dom bestämmer sig för att uttrycka det på det gamla sättet - med tackkort.

Det finns kort för typ allt. Det finns grattiskort, tackkort, vykort och en hel uppsjö av onödiga pappers-symboler som på ett eller annat sätt ska sprida glädje och skit. Jag HATAR kort. Grejen är att oavsett om korten är fina eller inte så blir det så jävla drygt efteråt, när man inte vet om det är meningen att man ska sätta upp skiten på väggen eller om det bara ska gå rätt ner i soptunnan. Jättesmidigt för personen som vill visa sin uppskattning kan man tycka eftersom dom får problemet ur världen och inte behöver tänka mer på saken, men för mig som får skiten så blir det helt plötsligt ett dilemma. Tänk om faster Agda kommer hit om en månad och förväntar sig se vykorthelvetet upptejpat på väggen bredvid min affisch på Carmen Electra.

Jag vet att det här inte är det mest aktuella debattämnet idag, men jag anser det vara mer intressant än fortsätta det eviga tjatet om lågkonjunktur eller vad som är värst, fjortis/emo. Borde kanske dra en summering av min helg so far också, eftersom det här trots allt är en blogg.

Min helg har varit fartfylld... fylld åt minstone. Igårkväll var det nämligen storfest för en polare som fyllde 19. Hyrd lokal, dörrvakt och bar låter som ett recept för en lyckad fest - och det var det nog.. tills jag kom hem och somnade i badrummet. Vaknade upp med täcke och kudde och fick beskedet att "om två timmar ska vi på japanskt julbord"
ASKUL!!!! Jag som tycker så fruktansvärt mycket om att äta kall, rå fisk och annat som normalt sett är överöst med jordnötter.

Nu är jag hemma och skriver som ett as.. har tänkt på en miljard grejer idag, men jag vill inte förstöra mina stackars läsares små hjärnor i onödan