Idag har världen återigen gett mig bevis på att människor är egoistiska människor som innerst inne inte bryr sig det minsta om andra. Dagen startade bra, trots ytterligare en försovning, men när jag väl var på väg till kontoret så slog ondskan mot mig som en kall höstvind. Det började på kön inne vid McDonalds, där jag tänkte köpa en kaffe och bli av med lite småmynt. Man kan inte tro hur hetsiga folk är på att försöka spara några sekunders stillastående i kön på en kedja för snabbmat, men testa att gå in där runt lunchtid och försöka följa dom oskrivna kö-reglerna. Det går inte.

Det tog fem minuter längre än nödvändigt, men därefter så började jag traska mot bussen. Fick vänta i ungefär tio minuter och när jag kom ombord så var bussen som vanligt ungefär halvfull. Grejen med halvfulla bussar är den att ingen vill sitta bredvid okända människor, så därför ställer folk väskor, kläder, påsar eller annat obehagligt på den lediga platsen bredvid för att slippa besväras. Tanterna är värst.

Jag fick stå upp och försöka dricka mitt kaffe på en buss med en troligen ganska nyexaminerad busschaufför medan tanterna satt och gottade sig åt vem som åt upp vems kanelbulle på det senaste kafferepet. När vi åkt några hållplatser så bestämde sig kärringarna för att hoppa av och förhoppningsvis dö i förtid, så jag fick en plats att sitta på. Jag bestämde mig för att jag för omväxlings skull vara extra vänlig, så jag satte mig längst in mot fönstret med väskan mellan benen och det tog inte lång tid innan jag fick sällskap. Dagens goda gärning är utförd!
_______________________________________________________________